Redan torsdag, och fortfarande inget svar.

Japp, det blev torsdag, och de utlovade svaren från mina måndags intervjuer dröjer. Undrar om mina eventuella arbetsgivare fattar att dom gör mig näst intill galen? Så pass galen att jag seriöst funderar på att börja bita på naglarna igen.

En bra grej var i alla fall att en av intervjupersonerna ringde och sa att jag hade gått vidare, och nu behöver dom ett arbetsprov. SUCK! Jag är inte duktig på att ha tålamod, finns det inte att köpa?

Jag får helt enkelt återkomma i ärendet.
.i

Nästa Nej.

Ny dag nya tag, förutom att jag inte ens hade blivit kallad till intervju på ett jobb som jag själv tycker att jag var otroligt kvalificerad för. Skit. Allt hade börjat så himla bra med en solskenscykling till jobbet. (ja det suger att åka till ett jobb som man är varslad från) Att vara jobbsökande i den största svackan sen andra världskriget är långt ifrån kul.
Jag lägger till ett ytterligare: Tyvärr har vi anställt en person som inte är du i min lista. Suck..i

Första steget i rätt rikting?

Efter att ha blivit varslad från mitt drömjobb stod jag mellan att ta mitt liv eller kämpa järnet för att få ett nytt drömjobb. Jag valde det senare, mest för att inte ge min chef det höga nöjet att se min grav. Efter en vecka av dysterhet, sorg och svart vakuum började jag se mig om efter trådar att slita och dra i. Jag tror inte att någon, framförallt inte på jobbet kom undan mina hundögon och tjat om hjälp.

Ännu ett par veckor senare är det alltså dags dato och jag har lyckats gå på tre intervjuer och det är hela den processen jag kommer att skriva om här i min blogg. Ett av jobben vet jag redan nu att jag inte fick, men det gör inget då det verkade vara ett riktigt skitjobb med trista kollegor.

Ps Kan du gissa i vilken branch jag jobbar?